tack
tack tjejen, tack!
utan dig hade jag inte insett att vissa pesoner inte är värda att kämpa för.
en gång i tiden var du min bästa vän, henne som jag berättade allt för, hade roligast med, ringde först om det hade hänt någonting och allt sånt. du fick mig att se saker hos mig själv som jag aldrig tidigare sett. du lärde mig saker, om mig själv och andra.
du ljuger, du ljuger och tror inte att folk märker. du vet att folk ser upp till dig, du vet att om man väl kommit dig nära så kämpar man så mycket man kan för att inte förlora dig. det får en person att må skit tillslut. du finns alltid där för dina vänner, men vad händer när du helt plötsligt bara försvinner? ena dagen är man din "gumman", andra dagen existerar man inte längre i din värld. jag förstår mig inte på dig. jag bryr mig inte längre, men för skojs skull, tala om för mig vad du tycker om mig, om våran vänskap. för några månader sen t.ex. så hade jag gått och lagt mig och tänkt på alla minnen jag har med dig, och det hade fått mig att må piss. tjejen, det gör jag inte längre. oavsett vad du bestämmer för att göra kommer du aldrig få finnas i mitt liv igen, aldrig. jag anser dig som en av de sämsta vänner man kan ha. man vet aldrig vart man har dig. visst, du hjälper en när det behövs, du får en att skratta, du stöttar och allt sånt. men du är riktigt bra på att svika och såra.
det känns så skönt nu, nu när jag förstår hur du verkligen fungerar. och det har hjälpt mig så himla mycket. jag har verkligen insett att vissa människor inte är värda att kämpa för!
förut var du verkligen min bästa vän, och den sista jag trodde skulle svika mig.
nu är jag glad över att du gjorde det.
